Det är skönt att äntligen fått veta att det inte bara är jag som är rädd. Läste Andreas blogg och han skriver att han också är det, fast han inte visar det. Efter allt mitt frågande om hur han känner och tänker så har jag fått lite svar. Lite synd är det att han inte kan säga det till mig, men jag är glad att jag fått veta :)
För rädslan är nog det största just nu, det och smärtan. Jag är så rädd att det ska gå fel, antingen nu eller på förlossningen. Jag är också rädd att jag ska få en längre depresion efter förlossningen, för det är tydligen vanligt men en kortare bara några dagar efter. Jag är rädd för att göra fel när det kommer att ta hand om barnet både i början och i framtiden. Tänk om jag inte lär känna mitt barn tillräckligt snabbt och inte vet vad den behöver? Man känner ju inte sitt eget barn när det föds. Precis som en vuxen människa man träffar för första gången måste man lära känna varrandra. Tänk om jag inte förstår... Tänk om jag inte kan hjälpa mitt barn på rätt sätt...?
Ja rädsla har jag hur mycket som helst av. Den verkar inte heller försvinna! Men oro har en bra funktion också. Man läser på mer och förbereder sig mer. Det har jag lärt mig från min bok jag köpte på rean för ett tag sen. Den handlar om just Oro vid väntan och även när man har barn.
Så var det bebis fest också :)
Jag har kommit fram till att jag ska ha bebisfest. Men inte förns bebis har kommit.
Den ska hållas hemma hos oss i Skutskär, då är det varmt och man kan vara ute om det blir för många människor :P vilket jag tvivlar på. Men i Skutskär ska den hållas, efter att bebis har kommit. Kanske 6 juni (om den kommit då) för då är det röd dag och de flesta är lediga. Jag känner inte heller nån som firar just Nationaldagen genom att åka iväg och göra nånitng speciellt. Men det skriver jag mer om när det närmar sig :) är ju ett tag kvar tills bebis kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är helt normalt gumman att känna som du gör. Glöm dock inte bort att du kommer att fixa det här HUR BRA SOM HELST! du kommer att vara den som känner ditt barn bäst, ni har ju redan känt varandra i nio månader. Eller hur? Alla förstagångsföderskor tycker det är svårt/jobbigt/otäckt osv. Men skulle man inte känna så så tror jag att det snarare är fel. Massor av kramar
Instämmer med Pernilla, allting kommer att gå toppenbra :-) Du är ju dessutom storasyster så du har redan vana från mindre barn. Så länge du kan prata om och erkänner att du är rädd och så, så är det ingen fara. Det är iaf vad jag fick höra från BVC när Sammy var "ny" och jag tror garanterat inte att det har förändrats tills nu.
Jag kommer GÄRNA på bebisfesten om jag får *Ler* Spelar ingen roll vart du har den *kram*
Skicka en kommentar